Mitt helvete till liv..
Inte ens när jag mår dåligt kan du se mej, inte ens när jag gråter och skadar mej själv kan du se mej, vad gör jag för fel ? Är jag bara som luft för dej, finns där för att du behöver mej men inte för att du bryr dej om mej ? Vad är de du är så rädd för ? Jag föröker prata med dej men du går bara därifrån och hoppas att allt ska lösa sej. Att skrika åt mej hjälper inte, jag går bara längre bort ifrån dej och sitter i ett hörn och gråter, vill bara att allt ska vara som förut, sen när du lungat ner dej kommer du fram till mej men jag orkar inte lyssna på vad du har att säga. Kvällen kommer, jag kryper ner i sängen och drar täcker över huvet, sluter mina ögon och tänker " Tänk om allt bara kunde vara som förut? Tänk om jag bara kunde få vara den lilla pinsessan för dej som jag va förut ? Jag minns kärleken du gav mej när jag bara va 5 år, hur du kunde krama om mej och få mej skratta, varför kan du inte de nu ? Vågar du inte krama mej, kommer du ens ihåg hur jag brukade skratta ? Kommer du ens ihåg vem jag är ? " Jag öppnar ögonen och hoppas att allt bara var en dröm, men jag hör nerifrån hur du står och skriker åt mej. Jag kryper ihop och håller händerna för öronen. Jg kan höra hur dina steg närmar sej, med en smäll flyger dörren upp, du drar av mej tecket och bara står och skriker, jag vågar inte öppna munnen, jag vågar inte ens öppna mina ögon. Du går ner igen och svär åt mej och smäller igen min dörr. Jag sätter mej upp i sängen och bara tittar på dörren, sen tittar jag mej i spegeln. "Varför duger inte jag?" Torkar bort mascaran, och går återigen till min säng och kryper ihop med tecket över huvet, sen slår en tanke mej, "Jag ska följa i dina fotspår när jag blir stor...fyfaan..." Jag sluter ögonen igen och säger till mej själv att samma helvete kommer hända imorrn, sen somnar jag....
Kommentarer
Trackback
